Ouch my heart is broken

-Rebecca, can you stay forever?
- I can stay until you are sleeping.
- Good. I won't fall asleep so you can stay forever.

Aidan, aidan - you just broke my heart.

8 more days

En vecka kvar sedan är det slut, finito, oooooover! Jag är mer än exalterad. Hoppar upp och ned av lycka. Snart, snart, snart behöver jag inte göra det här längre. Tyvärr är det bara jag som är lycklig över att mitt år snart är över. Min värdfamilj är inte glada och min värdmamma är beyond surmulen. Men det skiter jag i! :D

Var försvann dagen?

Min enda lediga dag den här veckan, susade förbi på ingen tid alls. Men tur är väl det, för då är det ännu en dag mindre innan jag lämnar au-pair livet.

Har tillbringat hela dagen bokstavligt talat i city med trevligt umgänge. Har promenerat runt med en energinivå på -1 men ändå njutit av allt underbart som la la city har att erbjuda. Jag och Hannah har tillbringat mestadels utav dagen i downtown, strosandes runt samt pratat om ditt och datt. Vi lunchade på en restaurang i Chinatown och släpade oss sedan upp till Starbucks på Astor Place där vi blev sittandes ett x antal timmar. Mysigt! Dessutom köpte jag min efterlängtade Marc Jacobs väska - "tills döden skiljer oss åt".

Varning för argt inlägg

Nu är jag så trött på det här. Vad man än gör i det här hemmet så är det fel, Fel, FEL!!! T.ex. igår hade minstingen gråtit 2 timmar i sträck för att hon saknade sin mamma. Och när jag sedan får ett sms där min vm undrar hur barnen mår så säger jag att Amelia var lite upprörd. Tror ni inte att hon kommer hem och gråter och säger att hon mår så dåligt över att hon kunde ha varit hemma istället.

Jag blir så arg. Det är en sådan fruktansvärd dubbelmoral i det här jävla huset. Om hon vill vara hemma med barnen kan hon väl för fan stanna hemma då. Idag påpekade även min vp att jag inte skulle ha sagt som det var eftersom Ani inte kunde delta på middagen dem skulle på för att hon började gråta. Gaaah jag känner en sådan frustration över den här jävla skiten dem sysslar med. Ta för fan hand om era egna barn i framtiden och sluta skyll allt på alla andra!!!

Lördagsförmiddag

Har varit och sett Town med Nonku nu på förmiddagen. Kändes skönt att lämna huset en liten stund eftersom jag i princip har varit fast här den senaste veckan. Men ikväll funderar jag på att åka och sova hos Hannah som bor ända ute i Brooklyn. Hoppas mina värdpäron kommer hem tidigt ikväll.

Så var man återigen riktigt mörkhårig

Hjälp

Blir mörkrädd när jag inser hur oerhört manipulerad och utnyttjad jag har blivit. Det finna inga ord för hur arg och ledsen jag är just nu. Nu får det fan ta slut på den här skiten!

A heads up

Ännu en vanlig arbetsdag är nu över. Bara 15 dagar kvar i New York. Läskigt. Blev även lite glad när min värdpappa sa att han tycker det är jätte tråkigt att jag inte kommer åka skidor med dem i år igen. Bara en liten kommentar. Men betyder otroligt mycket för att komma från honom. Tyckte att det var lite roligt.

Ser ut som att jag är blond här :P

Philadelphia

Jag har haft en kanonhelg - utan tvekan. Wow. I fredags bar jag och Marie av till city där vi skulle möta hennes tyska bekanta. Slutade med att vi hamnade på en club. På lördagen tog vi bussen till Philadelphia. Vilken vacker stad! För er som inte visste det så har jag ganska så nyligen upptäckt couchsurfing, vilket måste vara något av det bästa som hänt världen. Så jag och Marie kontaktade en trevlig "host" som visade oss runt lite i staden, tog med oss på ett otroligt roligt pizza-party och slutligen lät oss krascha på sofforna. Verkligen en jätte rolig upplevelse. Sedan har jag även gått uppför "Rockys" trappsteg. Och alla som kommer ihåg att jag var helt besatt av Sylvester Stallone vet att detta var ett mycket speciellt ögonblick för mig :D

It's the countdown that gets you

Har som alla vet tänkt mycket på min hemkomst. Hur det kommer kännas att faktiskt lämna allt detta bakom mig och komma "hem" igen. För nu är det här ju faktiskt mitt hem. Även fast jag klättrar på väggarna i min iver att få lämna det här huset för gott, blir jag samtidigt lite illa till mods när jag inser att det kommer vara sista gången jag kommer se alla. Det stämmer verkligen att det är "the countdown that gets you" och jag kommer säkert ha 20 dagar med många känsloutbrott innan det verkligen är dags.

1,2,3 dagar kvar till helgen

Så var det bestämt. Jag och Marie tar på lördag morgon bussen till Philadelphia för att göra lite sightseeing i den minimala staden och även hitta på något skoj. Jag ser verkligen fram emot denna lilla mini-semester.

För övrigt är väl allt helt okej. Jag har ganska så ont. Tänk att något sådant litet kan göra så ont. Kidsen är lika vilda som vanligt så ingen nyhet där inte. Dessutom har jag nu bara 21 dagar kvar innan jag lämnar New York för Kalifornien. Tjohoo.

Lite bilder på barnen såhär i slutet:

Ouch

Här försöker man vara en snäll au-pair och spela fotboll med barnen. Som tack för sin godhet snubblar man på bollen i full fart, gör en stört-dykning mot den asfalterade marken och rullar runt några varv innan man slutligen inser att man skrapat upp både knäet och armbågen. Vilken underbar start på veckan!

=,(

Fredag

Jag lever fortfarande men det är knappt. Den här veckan har jag jobbat extremt mycket. Tidiga mornar till sena kvällar. Fy, fy, fy. Det känns som att den här mardrömmen aldrig kommer ta slut. 26 mycket lååånga dagar har jag framför mig innan jag en gång för alla lägger den här erfarenheten bakom mig. Tur för mig att det är helg imorgon. Tänkte rymma och bo hos Marie i helgen. Ska bli så skönt att komma iväg.

Nej nu var det slut på dagens klagoinlägg. Over and out!

10-timmars pass!

Precis uppstigen sitter jag nu framför datorn och fasar för att gå ner. Om tio minuter börjar jag jobba gaaah. Det blir ett sådant där långt och härligt jobbpass. Tio timmar - och ungarna har ingenting att göra. Försöker tänka på ljusare tider. Om en månad åker jag härifrån. Håll ut!

NYC

Jag har haft en riktigt mysig och härlig dag i city idag. Mycket välbehagligt. Min lilla depp-stund är här med över :)

11 månader

Idag har jag varit här i 11 månader och har precis 31 dagar kvar. Om jag längtar! På senaste tiden har jag förberett mig mentalt på att jag snart kommer hem och om möjligheten fanns skulle jag åka hem i morgon.

Min värdfamilj har börjat bete sig väldigt konstigt, min värdmamma är på mig konstant och barnen är vildare än någonsin. Dessutom så fick jag ju en rätt så otäck utskällning igår av min vm eftersom jag valde att lämna landstället, som alla befann sig på, tidigare än alla andra. Observera att min vm dagen innan hade uppmuntrat mig att åka hem om jag ville. När jag sedan talar om det för henne blir hon arg och tycker att jag istället borde spendera mer tid med barnen.

Jag blev ledsen igår efter att hon hade gått på mig sådär. För det första var det hennes idée och sedan helt plötsligt tar hon tillbaka vad hon säger. Helt galet. Jag är så redo på att åka iväg från den här skiten nu. Orkar inte med att hela tiden behöva anpassa mig efter hennes pipa samt att ta hand om barn som är helt okontrollerbara. Ta mig hem NU!!