California dreaming: augusti 2010

The September issue

Har varit hemsk dålig på att uppdatera bloggen på sistonde - förlåt! Sedan Tilde åkte hem har mitt liv bestått av jobb, plugg, jobb, jobb och lite mer jobb. Påminner mig själv sisådär 100 ggr per dag om att varje dag som jag klarar av är en dag närmare min hemresa. Om jag längtar!

Det har inte hänt så mycket här i same old Westchester på ett bra tag. Försöker att plugga till högskoleprovet samt spara pengar inför min Kalifornien-resa. Går väl sådär.. Dock har jag och Nicole nästan bokat allt vi behöver, så som en bil, hostel, busstur osv, så det känns riktigt bra (även fast det är torrt support hemifrån - mamma och mormor, känn er träffade :D).

Other than that så har jag även hittat en utbildning som känns riktigt lockande. Vi får se hur det blir med den saken. Over and out.

Hemresa

DEN 21 OKTOBER LANDAR JAG PÅ SVENSK MARK!!! Framtiden ser ljus ut!

55 dagar kvar

Jag har 55 dagar kvar men önskar att jag kunde åka hem redan imorgon - eller vara påväg till Kalifornien där jag möter upp min underbara vän Nicole. Kan inte tiden gå lite snabbare?!?!?!?!?

Tilde - du är oerhört saknad!

Back to reality

Nu har Tilde åkt och familjen kommit hem. Buuuhhuuu. Det var riktigt tråkigt att säga hej då till min fina vän men kändes samtidigt bra för det innebär att jag kommer hem mycket snart. Tilde och jag har haft en fantastisk vecka tillsammans, delat underbara stunder med mycket glädje och skratt. Hur fantastiskt var det inte att träffa en av sina allra bästa vänner igen?

Sista dagarna tillsammans var riktigt trevliga. Vi har varit överallt i city och betett oss som töntiga turister. Sista dagen slog vi även till på stort och körde på dom grova jogging skorna. Kors i taket!

Vi har haft en fantastisk vecka men nu är det back to reality. Känns inte så jätte kul. Dock påminner jag mig om att jag bara har 59 dagar kvar - 59 DAGAR!!! Nu kör vi!

(bilder kommer senare :D)

South Hamptons

New fuckin' York

Vilken Fantastisk dag vi har haft. Underbart, underbart, underbart! Det går inte att beskriva med ord hur roligt det är att återigen se och umgås med en av sina närmsta vänner - oslagbart.
  Denna dagen har varit fullspäckad med mycket promenerande och sightseeing. Vi började med Williamsburg och Beacon's closet. Sedan promenerade vi över Williamsburg Bridge till Lower East Side, där vi hängde lite. Därefter bar det av till East Village och en riktigt grym second hand affär. Både jag, Tilde och Linnea fyndade där inne (mamma, det var inget dyrt eller tungt så oroa dig inte!)
  Linnea hade även kollat upp en mysig koreansk restaurang som vi mellanlandade på innan det bar av till Marc Jacobs och West Village. Behöver jag påpeka hur utmattade vi var vid denna tidpunkt? Dock hade vi riktig tur för på måndagar är det visning av filmklassiker i Bryant Park för alla New York bor. Så vi drog dit med filt och allt och nät skymningen föll började Rosemary's baby. Fantastisk känsla att sitta där med alla NY-bor och titta på denna klassiker. Var nästan lite sorgligt när man inser att det snart är dags att åka hem.
  BTW, bokar min flygbiljett hem till Sverige nu. Hubba, hubba!

Tilde i New York

Tänkte bara meddela alla om att upphämtningen från flygplatsen gick bra och att vi har spenderat en mysig eftermiddag tillsammans. Det var helt fantastiskt att träffas igen efter så lång tid - när vi såg varandra på flygplatsen så blev det spurt från bådas håll. Människorna runt om oss måste ha trott att vi var galna.

Efter upphämtningen så bar det av till en shoppingmall. Tilde behövde lugna sitt shoppingbehov lite :) Därefter bar det av till mig, där jag tänkte vara lite snäll och laga middag - hamburgare och pommes frites. Dock hände något mycket oväntat. Brandalarmet gick igång och jag fick panik. Hade ingen aning om vad koden var. Tillslut slutar det att tjuta och en kvinna från larmcentralen ringer och frågar hur allt är. Nervös och nära ett sammanbrott säger jag att allt är bra, det blev bara lite mycket matos från hamburgarna. Men denna kvinna behöver en säkerthetskod, vilket jag naturligtvis inte har, så skamset tvingas jag ringa min värdpappa.

Då trodde jag att det värsta var över. En minut senare ringer någon på dörren och utanför står två stora brandbilar med rödljusen på, 6-8 brandmän som tittar in och frågar hur allt är. Jag dog nästan på fläcken. Har aldrig varit så generad, skamsen eller arg på mig själv i hela mitt liv. Fy! Nåväl, jag antar att man lär sig av sina misstag och i framtiden kommer jag nog köpa hamburgare på McDonalds!

Här kommer några bilder från min och mammas underbara vecka i NY: