en hel evighet
Dagar som denna känns 3 månader som en evighet. Jag vet inte hur jag kommer stå ut. Varje dag känner jag hur paniken växer fram när jag inser att det är så pass lång tid kvar. Inte kul alls. Gaaaaah, varför, varför, varför?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar