Just nu sitter jag i mitt rum och väntar på att Louise ska komma. Är inte på världens solstrålehumör. Vaknade upp jätte trött. Släpade mig till gymmet och upptäckte när jag kom dit att inte en endaste ynka maskin var ledig. Släpade mig hem igen lite smått irriterad.
Det är dagar som denna då man bara vill vara hemma. Eller åtminstonde göra något annat och inte jobba som au-pair. Har på senaste tiden känt en sådan stark motvilja till att jobba. Varje ny vecka får jag panik och tänker "inte nu igen". Vill bara hem och starta mitt eget liv och inte tillbringa min tid med att försöka få ihop barnens vardag. Önskar att jag kunde snabbspola tiden och bara vakna upp den femte oktober, ta mina väskor och med världens lättnad i kroppen inse att jag nu är fri, fri att göra vad jag vill utan någon curfew eller någon som tycker till om allt man gör (t. ex stinkande skor..).
Dock så går det inte och jag får helt enkelt bita ihop. Även fast det blir svårare och svårare för varje ny vecka. Men å andra sidan så innebär en ny vecka att oktober börjar närma sig. Och det känns så otroligt bra.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
du kommer klara det! det vet jag :) tänker på dig här hemma och friskis saknar dig också <3
SvaraRadera