12 augusti
Flera fullspäckade dagar följs av ännu en fullspäckad dag. Imorse tog jag och tjejerna bussen mot West Hollywood för att spana in den omtalade Fairfax flea market. Flea market är en stor vintagemarknad där LA-borna tar med sina gamla smycken, cowboyboots, läderväskor, ramar, tavlor och levisshorts som ligger och trängs på alla bord. Efter två timmar så kände vi oss rätt nöjda och började ta oss hem mot poolen.
10 augusti
Idag bar det av tidigt mot skolan för att få ordning på mina kurser. Första terminen som internationell student är det svårt att få tag på kurserna som hör till ens major. Så mitt schema är en salig blandning av kinseologi, fashion och antropologi.
Resten av dagen kommer spenderas i lägenheten och poolen samt en tur till Santa Monica för att få ordning på min mobil. Här kommer lite bilder från min morgon;
Resten av dagen kommer spenderas i lägenheten och poolen samt en tur till Santa Monica för att få ordning på min mobil. Här kommer lite bilder från min morgon;
9 augusti
Då var det återigen dags att börja blogga, fast den här gången som student i Santa Monica, Kalifornien.
Det har varit tre fartfyllda dagar sedan jag lämnade svensk mark. Att lokalisera sig här, utan bil är verkligen en utmaning men efter några dagars cyklande börjar man hitta lite i det närmaste området. Jag och fyra andra svenska tjejer bor i en stor lägenhet i en liten hamnstad precis bredvid Venice Beach. Läget går inte att klaga på, då det finns både pool och gym i lägenhetskomplexet. En sann lyx man som svensk inte är bortskämd med. Det har även blivit några skolbesök såhär i början med rundturer och hjälp att få rätt klasser. Skolan ligger 40 min bort med cykel, lite långt men tröstar mig med att en del av cykelvägen går jämsides med stranden i Venice. Skolan är jättefin med sina olika byggnader och stora palmer. Känner mig redo att spendera en del timmar där nu när höstterminen snart drar igång.
Det känns som att tiden går mycket snabbare här borta än hemma. Har redan gått tre dagar sen jag kom och njuter av varje sekund här i solen. Längtar tills man har kommit in i rutinerna och fått ordning på vardagen. Men antar att var sak tar sin tid och tills dess ska jag njuta av att vara här.
Det har varit tre fartfyllda dagar sedan jag lämnade svensk mark. Att lokalisera sig här, utan bil är verkligen en utmaning men efter några dagars cyklande börjar man hitta lite i det närmaste området. Jag och fyra andra svenska tjejer bor i en stor lägenhet i en liten hamnstad precis bredvid Venice Beach. Läget går inte att klaga på, då det finns både pool och gym i lägenhetskomplexet. En sann lyx man som svensk inte är bortskämd med. Det har även blivit några skolbesök såhär i början med rundturer och hjälp att få rätt klasser. Skolan ligger 40 min bort med cykel, lite långt men tröstar mig med att en del av cykelvägen går jämsides med stranden i Venice. Skolan är jättefin med sina olika byggnader och stora palmer. Känner mig redo att spendera en del timmar där nu när höstterminen snart drar igång.
Det känns som att tiden går mycket snabbare här borta än hemma. Har redan gått tre dagar sen jag kom och njuter av varje sekund här i solen. Längtar tills man har kommit in i rutinerna och fått ordning på vardagen. Men antar att var sak tar sin tid och tills dess ska jag njuta av att vara här.
Hoppat fallskärm
Tänkte bara skrämma slag på er alla där hemma och berätta att jag hoppade fallskärm idag. Det var nog något av det läskigaste och roligaste jag någonsin gjort. Wow! Vilken känsla det var när man kastades ut från flygplanet, rakt ut i luften på ca 2000 meters höjd. Läckert! Här kommer även lite bilder från äventyret :)
Oh yes, I'm still alive!! ;)
Varför är man född på fel sida av Atlanten? ;)
Nu sitter jag på bussen på väg till LA. Har vi haft kul eller vad? Har njutit av varenda sekund här i San Diego. Allt är så himla perfekt - jag älskar det!
Mötte upp Nicole i onsdags och sen dess har vi bara njutit av att vårt år är över och att vi befinner oss i Cali. Vi har i stort sett bara slappat, partat, surfat och strandhängt. Kan det bli mycket bättre än så? I alla fall så har vi det jäääätte bra så ni behöver inte oroa er där hemma. So long från paradiset!
Mötte upp Nicole i onsdags och sen dess har vi bara njutit av att vårt år är över och att vi befinner oss i Cali. Vi har i stort sett bara slappat, partat, surfat och strandhängt. Kan det bli mycket bättre än så? I alla fall så har vi det jäääätte bra så ni behöver inte oroa er där hemma. So long från paradiset!
Mitt år som au-pair är nu över
Jag sitter nu i mitt rum, klockan är alltför mycket och jag borde ha gått och lagt mig för länge sedan. Men jag kan bara inte. Kan inte inse att jag faktiskt lämnar allt detta bakom mig. Det känns så overkligt. Som om allt bara vore en dröm och att jag faktiskt kommer komma tillbaka till huset dagen efter.
Hela den här dagen har varit riktigt tung. Barnen har inte varit sig själva utan antingen jätte vilda eller nedstämda. När jag såg dem somna idag så rann tårarna. Det är kanske sista gången jag pratar med dem öga mot öga. Jag satt vid varje barns sida och sa hej då på mitt egna sätt. Usch vad hemskt det var. Har nog inte gråtit så mycket på länge.
Kan inte heller förstå att jag verkligen har varit borta hemifrån i ett års tid nu. Hur är det möjligt? Har jag faktiskt klarat av detta? Tiden har känts så långsam ibland men å andra sidan har den gått så fort. Var det inte igår jag suckade och önskade att jag bara hade några dagar kvar? Men nu när jag åker snart, om 5 timmar faktiskt, känner jag mig så tom. Inte alls så glad och exalterad som jag trodde att jag skulle vara. För hur kan någon bli exalterad när en kille på sju år kommer fram till en och kramar en så hårt så länge. Både han och jag visste att detta var ett hej då.
Vet inte vad mer jag ska skriva. Det är så mycket jag vill få ner. Så många tankar som kretsar runt i mitt huvud nu. Men jag känner mig helt tom. Flygresan till Kalifornien kommer nog bli mycket mycket lång! Btw, så landar jag i San Diego kl 3 pm vilket är 12 am svensk tid!
Hela den här dagen har varit riktigt tung. Barnen har inte varit sig själva utan antingen jätte vilda eller nedstämda. När jag såg dem somna idag så rann tårarna. Det är kanske sista gången jag pratar med dem öga mot öga. Jag satt vid varje barns sida och sa hej då på mitt egna sätt. Usch vad hemskt det var. Har nog inte gråtit så mycket på länge.
Kan inte heller förstå att jag verkligen har varit borta hemifrån i ett års tid nu. Hur är det möjligt? Har jag faktiskt klarat av detta? Tiden har känts så långsam ibland men å andra sidan har den gått så fort. Var det inte igår jag suckade och önskade att jag bara hade några dagar kvar? Men nu när jag åker snart, om 5 timmar faktiskt, känner jag mig så tom. Inte alls så glad och exalterad som jag trodde att jag skulle vara. För hur kan någon bli exalterad när en kille på sju år kommer fram till en och kramar en så hårt så länge. Både han och jag visste att detta var ett hej då.
Vet inte vad mer jag ska skriva. Det är så mycket jag vill få ner. Så många tankar som kretsar runt i mitt huvud nu. Men jag känner mig helt tom. Flygresan till Kalifornien kommer nog bli mycket mycket lång! Btw, så landar jag i San Diego kl 3 pm vilket är 12 am svensk tid!
puss!
Why is it so hard to say goodbye?
Avskedsmiddagen med familjen gick oväntat bra. Vi gick till en asiatiskt restaurang där dem tillagar maten framför en. Barnen blev även jätte glada över sina presenter. Och jag blev jätte glad över mina.
Ani, Brian, tvillingarna och Amelia hade gjort ett kort till mig där dem skrivit ned fina minnen jag och barnen har varit med om ti. Sedan fick jag även ett läppglans, en baseball t-shirt (från barnen) och en weekendbag med mina initialer på samt ett litet bidrag till min resa.
Sist men inte minst hade familjen spelat in en film åt mig, där allihopa berättade vad jag betyder för dem och att dem älskar mig. Gissa vem som satt och grät under filmen. Så oerhört vackert och fint gjort av dem. Det blir nog svårare att säga hej då till min amerikanska familj än vad jag trodde.
Ani, Brian, tvillingarna och Amelia hade gjort ett kort till mig där dem skrivit ned fina minnen jag och barnen har varit med om ti. Sedan fick jag även ett läppglans, en baseball t-shirt (från barnen) och en weekendbag med mina initialer på samt ett litet bidrag till min resa.
Sist men inte minst hade familjen spelat in en film åt mig, där allihopa berättade vad jag betyder för dem och att dem älskar mig. Gissa vem som satt och grät under filmen. Så oerhört vackert och fint gjort av dem. Det blir nog svårare att säga hej då till min amerikanska familj än vad jag trodde.
Forgive me Lord for I have synth
Finns bara ett ord för att berätta om sista utgången i NYC; underbar! Hade så otroligt kul med mina nära och kära. Tack för att ni kom! Kvällen var perfekt, stämningen var underbar och jag är otroligt tacksam för alla underbara människor jag har träffat under mitt år. Ni kommer bli så saknade. Dock så vaknade jag upp med en väldigt efterhängsen huvudvärk som vägrar försvinna. Lyckat när man ska på avskedsmiddag med familjen!!!
Hannah <3
you are the best!!
Dem här fina flickorna bidrog till en oförglömlig kväll
Sista dagen i Manhattan på ett tag:*(
Sista helgen i NYC
Blandade känslor, ja. Älskar staden och älskar känslan av att promenera runt i de olika kvarteren. Men kan inte ta ännu en till jobbig arbetsdag! På så sätt är jag så himla glad över att det här året är över om 4 dagar, då jag äntligen kan lämna allt bakom mig och inte behöva oroa mig hela tiden. Vill ha tisdag nu. Ska dock försöka njuta av sista helgen i mitt älskade city innan det är dags.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)